EN RÖST FRÅN ÖST*

"Vi hade ganska många släktingar från väst som när de kom och hälsade på brukade berätta om hur det var att leva där, på andra sidan. Vi bara gapade när vi hörde deras berättelser. Jag visste såklart att det jag hade fått höra inte var något jag fick berätta för andra om, att jag inte fick säga allt jag visste i skolan. I kyrkan var det mer fritt att prata, men jag visste många som inte hade någon kyrka att gå till.

När muren föll förvånades jag över hur många som direkt flyttade till väst. Jag hade inte kunnat föreställa mig att lämna öst innan fallet och jag ville inte göra det efteråt heller. När jag åkte till väst kom det som en överraskning att verkligen se allt det som mina släktingar hade talat om; allt var nytt och allt var stort och av allting fanns det så mycket! Överallt luktade det sådär som i klädpaketen våra släktingar brukade ta med sig till oss. Men jag blev ledsen av att se att gamla vackra bagerier hade rivits ned och ersatts av nya kedjor.

De värden jag lärde mig som barn kommer alltid vara grunden för hur jag lever. Då, innan muren föll, märkte man stor skillnad på vad vi, jag och mina släktingar, tyckte var viktigt i livet. Så är det fortfarande. Jag har svårt för all den konsumtion som vardagen involverar numera; såfort jag går utanför dörren liksom skriker det på mig från alla håll och kanter. 'Köp detta!', 'Supererbjudande!', 'Nytt!'. Tyvärr märker jag hur jag själv ändå påverkats av det, hur mycket mer köpinriktad jag har blivit. Trots att jag inte vill det spenderar jag allt mer tid på att gå i affärer, att bara kolla lite.

Jag tror det är viktigt att inte tappa bort sig själv i allt som pågår runtomkring en. Att säga till världen att 'okej, du är som du är och du existerar därutanför fönstret, men jag behöver inte vara som du'."

*När jag frågade om jag fick publicera vårt samtal här, fick jag som svar att det enda problemet var att på internet vet man inte vem som läser vad och vad man kan använda sådant här till. Och sedan: "Aber mach es. Wir haben ja keine Staatssicherheit mehr." ("Men gör det. Stasi finns ju inte längre.")