MYTEN OM PRENZLAUER BERG

En vanlig fördom om Prenzlauer Berg, det område jag bor i, är att det är befolkat av barnfamiljer, svenskar och allmänt folk med ett starkt eko-tänk. Människor som vill bo hippt utan att offra renlighet och nyrenoverade Altbaus mot till exempel Neuköllns ruffighet.

För några veckor sedan testade jag dessa Prenzl-fördomar genom att göra ett litet stickprov på S-Bahn-bron precis i närheten av mig. Mina undersökningar på testplatsen gav följande resultat:

- 14 cyklar
- 3 barnvagnar (med tillhörande familjer)
- 1 förespråkare för Tysklands motsvarighet till Miljöpartiet (undersökningen gjordes precis innan valet)
- 2 affischer för en vegansk sommarfest

Med undantag för att jag inte hörde någon svenska måste jag efter denna lilla rundtur tillstå att myten om Prenzlauer Berg verkar stämma.

Coming up: om det nu stämde i Prenzl, hur står det då till i Berlins andra stadsdelar?

S-Bahn-bron där experimentet utfördes. Obs! Lägg märke till barnvagnen.

DET VAR EN GÅNG...

För någon vecka sedan var det kulturnatt för er därhemma i Lund, och här i Berlin gör jag mitt bästa för att hänga med i kulturutbudet.

Det museum jag besökte senast var Deutsche Guggenheim, som varje måndag kör med aktionen "I love Mondays" vilket i klartext betyder: gratis inträde. Och det gillar vi ju, såklart! Just nu pågår utställningen Once upon a Time: Fantastic Narratives in Contemporary Video där sex konstnärer fått ställa ut var sin video. Kortfilmerna beskriver allt från kinesiska arbetares vardag till en folksamlings försök att flytta ett berg.

Jag måste säga att jag har svårt för videokonst i allmänhet och detta var inget undantag. Paradoxalt sett tycker jag ofta att en enda bild säger mer än tio minuters film och även om jag i många fall tyckte om tankarna bakom verken var jag inte lika imponerad av det som tanken lett till. Och även om tanken bakom (enligt mig) är det väl också meningen att verket i sig ska vara intressant och kunna tala för sig själv, snarare än att jag måste läsa de tillhörande informationstavlorna för att förstå vad konstnären vill ha sagt med sin video.

Som ett litet ps. måste jag dock ta tillfället i akt att flagga lite för Deutsche Guggenheims fina museumsshop. Förhoppningsvis bidrar muséets nästa utställning till att jag även vill återse utställningrummen.

EN BIT HÖST

"Jag har en snäcka som jag tog på stranden", nynnade jag när jag gick längs med Gärten der Welts (Världens trädgårdar) små stigar och gångar. Det var en underbar höstdag då löven lyste i solen och strumpbyxorna nästan hade kunnat lämnats hemma. Människor som tröttnat på att kolla på de olika trädgårdarna låg i vilstolar på de stora gräsmattorna och själv drog jag efter andan när jag trädde in i de japanska, koreanska och orientaliska trädgårdarna. Tog upp en glänsande nyfallen kastanj från marken och gnuggade dess mjuka skal mellan fingrarna och drog in lukten av solvarma förmultnande blad. Jag log när jag tänkte på hur underbart det var att vara där en sådan dag som idag. 

"Jag läste en massa och blev brun

Och jag har plockat några vackra blommor

så har jag lite sommar kvar"

WIESN

Det var nog förra veckan som idén kom - varför åker vi inte till Oktoberfest i München? "Jo, det vore sjukt kul!" tänkte vi nog alla och efter ett tag: "...det vore nog faktiskt riktigt, riktigt fett!".

Så efter spontanplanering, ett McFlurry-ackompanjerat Oktoberfestsmöte och en två dagar lång Dirndl-letning runt hela Berlin senare har nu Hilda, Nina, Petter och jag hyrt en bil och åker alldeles, alldeles strax. 

Juhuu!

ATT SKYPEA MED SIN SYSTER

Du är fin och krya på dig!

HANDMADE SUPERMARKET

Idag var Hilda, Nina och jag på Handmade Supermarket!

Jag har tröttnat lite på Mauerpark och har försökt hitta lite alternativa marknader; detta var en av dem. I en stor tåghall var bord uppställda med små designföretags pryttlar, speciellt pins var populärt. Lite stickat, lite prickigt, små börser, smycken och en del kläder.

Bäst av allt var dock Dawanda, den tyska motsvarigheten till Etsy, som hade ställt upp ett pysselbord mitt i hallen där man kunde göra stämplar, kort och pärlplattor! Vi satte oss ned mellan designers och småbarn och pysslade en stund, jag hade kunnat sitta kvar där hela dagen! De gav dessutom ut gratis tygpåsar och det värmde Ninas och Hildas småländska hjärtan och min småländska plånbok.

Ett technicolour Fernsehturm i pärlplatteversion...

...och en pärlplattemustasch. Alla har vi väl en liten hipster inom oss.

VECKAN I MAT

Här är vad jag har ätit den senaste tiden:

Varje morgon: gröt. Oftast gjord på vatten men under dagar då jag vill förhöja denna kulinariska upplevelse blandar jag i lite mjölk också, speciellt eftersom de senaste grynen jag köpte var rena bottennappet (hej, Lidls korniga!). På senaste tiden har jag börjat hälla i en massa kardemumma också, det är riktigt gott! Äts tillsammans med vatten eller te och varierande böcker vid sidan av (ej som tilltugg).

En dag gjorde jag lite för mycket gröt och eftersom jag varit sugen på att prova att göra grötplättar sparade jag resterna till nästa morgon och stekte upp dem. Tror att riktiga grötplättar ska ha ägg i sig för detta blev mest ...stekt gröt.

Ugnsrostad paprika, zucchini och potatis.

Pastasallad med crème fraiche, senap, champinjoner och morötter.

Tomatsoppa med fetaost.

Egengjord pyttipanna (bara då är den god) med tomat och fetaost.

Fråga ett:
jag får fortfarande ingen kläm på varför det blir så himla konstigt när jag laddar upp bilder och sedan ska skriva text till, när jag gör enter efter bild blir hela texten som följer en hyperlink. Är det någon som också har blogspot som har samma problem eller hur brukar ni göra?

Fråga två:
vad har ni själva ätit i veckan? Det är dags för mig att planera ny matsedel och jag tar gärna emot inspiration och tips!

BERLIN IST EIN DORF

Ju längre jag är här, desto mindre blir Berlin.
Häromveckan satt jag på S-Bahn och tittade upp - där satt Milja. Några dagar senare var jag och simmade och ser ett stort rött hår i bassängen - hej du, Riccarda! I onsdags tog Micaela med mig till ett språkcafé där det visar sig att men hej, dig känner ju jag igen. Idag vid Görli (Görlitzer Baaaahnhof) sprang jag på Julia som var på väg till jobbet och en halvtimme senare träffade jag återigen på Riccarda, denna gång vid Eberswalder Strasse.

Det är alltid trevligt att stöta på folk men jag hade aldrig kunnat tro att det skulle hända så ofta i denna miljonstad.

SONNENDURCHFLUTETE

Jag har ju lovat och själv även velat att jag skulle visa bilder på köket och såhär ser det alltså ut, det soldränkta, gula, varma hjärtat i våningen.

ETT LITET STEG

Aloha vänner!

Ett litet steg för läsarna men ett stort steg för mig - bloggen har fått ny kostym!
Fem poäng till den som kan gissa rätt vad som ändrats. Hehe. Nejmen. Gick in och kladdade i HTML-koden och är ganska stolt över att jag lyckades få bort det som jag tyckte var fult själv.

Funderar på om jag ska göra något så djärvt som att gå och äta en nektarin som belöning.

SEEING IS BELIEVING

I söndags var jag med Anna och Elin på KW Berlin och kollade på utställningen "Seeing is believing" där olika konstnärer visade verk som på ett eller annat sätt kretsade kring hur vi uppfattar sanningen beroende på vilken (mestadels visuell) information vi får om den. KW Berlin har jag inte hört talas om innan men en snabb sökning visade att det har funnits sedan åtminstone 1996. 

Utställningen tog plats på fyra våningar med ett par konstnärers verk på varje våning och det tillhörande programbladet tyckte jag var på en bra nivå, varken fördummande eller nedlåtande överlägset utan på ett sätt som utgick från att besökaren var intresserad och klok men som ändå var pedagogiskt. 

Tyvärr hann vi inte besöka alla våningarna innan museet stängde men det vi hann med (ungefär hälften) gav mig ett positivt intryck av KW Berlin och väckte många tankar och frågor kring sanning, vad är sanningen och hur kan man förmedla den. Och kanske framförallt reflekterar utställningen kring den maskerade sanningen, om hur mycket sanning som ryms i sanningen när den inte visas i sin helhet. 

Ett tips!

DAGEN DÅ HÄLFTEN AV MITT HÅR FÖRSVANN

Idag har jag:

- Blivit väckt av att Pappa ringde. Det finns värre sätt att vakna på!
- Tillbringat tre timmar sittandes på en hård stol i Bürgeramt i väntan på att mitt nummer skulle ropas upp så att jag skulle kunna ändra min adress. När det väl blev min tur gick resten på sju minuter. Ah, du ljuva tyska byråkrati!
- Klippt mig! Nu ligger hälften av mitt hår (kanske mer till och med!) på ett frisörgolv i Friedrichshain. Jag föreslog att de kunde göra extensions av de bortklippta resterna, men frisören verkade inte riktigt lika begeistrad av denna idé som jag.
- Använt vår gasugn för första gången efter att ha blivit instruerad i hur jag skulle använda den utan att tutta eld på hela våningen.
- Skypat med Rebecka.
- Byggt ihop ett IKEA-bord (det där för 4,90, ni vet).

Det maniska leende som bara kan framkallas av att cirka ett kilo hår klippts av.

NÄR VI UPPTÄCKTE SCHÖNEBERG

Häromdagen åkte jag och Hilda till Schöneberg för att upptäcka. De första två timmarna satt vi på en bänk bredvid en papperskorg. Nästa timme spenderade vi med att leta efter en viss Golzstrasse. Men än tog det inte slut! När vi hittade gatan satt vi på ett fint café, drack kaffe och pratade om livet och hur sjukt stort Berlin är. 

Schöneberg är Berlins gaymecka och från bussen på vägen hem kollade vi till höger och fick syn på tre män i full (?) mundering. Efter att mycket opolitiskt korrekt ha pekat lite på dem råkade vi sedan kolla till vänster och fick se en hel lång paradgata full med läderbögar! Jag tror de hade någon slags läderfestival där. 

Och så gick det till när vi upptäckte Schöneberg.

TEXTER FRÅN EN SÖNDAG

Håret klibbar i nacken, armar och ben är fuktiga och i solen är det för ansträngande att vara. Caféerna har fått ett monumentalt uppsving när Berlins befolkning flyr undan den värsta hettan till uteserveringarnas skyddande parasoller.  

På Oderbergerstrasse dricks det fruktiga smoothies vid färgglada bord på gatan och vi som varit uppe sedan fem stärker oss med en Eiskaffee innan vi går vidare. Det är en solig, kvav septembersöndag, kanske sommarens sista, i Berlin och det är underbart.

Vi går till Mauerpark och strosar runt, till sist hamnar vi vid karaoken. Där sjunger mannen som vanligt sin sång, men nytt för idag är att ett brudpar plötsligt valsar in och dansar till mannens röst. De träffades här för två år sedan för första gången och nu har de gift sig och dansar sin bröllopsvals på samma ställe där det började.

TORSDAGSKVÄLL

 
Kommer hem från mitt första sena arbetspass på jobbet och sätter mig i köket med min nya bok ("Schossgebete" av Charlotte Roche). Äter ett knäckebröd, dricker lite vatten och mumsar på ett äpple som K har plockat och delar med sig till oss andra av.

Det var mycket att göra på jobbet idag men allting gick bra och det är alltid bättre när det är lite för mycket än lite för lite, tycker jag. Har sprungit fram och tillbaka och försökt pussla in alla nya böcker på en bra plats i hyllorna och i de något begränsade förvaringsutrymmen vi har, och däremellan pratat med kunder och gett tips och råd. Det svåra är att ge tips och råd när man själv inte riktigt har koll på sortimentet, men övning ger färdighet och redan nu är det stor skillnad om man jämför med för en vecka sedan. Kan inte fatta att jag bara varit där i en vecka, känns som hundra år sedan ungefär. Även om det är lite läskigt ibland att gå fram till kunder så är det också det som är det roligaste. När de säger vad de gillar för böcker och det är samma böcker som jag gillar! Och när man märker hur mycket ens tips gör för vilka böcker kunden beslutar sig för att köpa, det är också kul.

Precis kom K och visade mig en dörr i väggen i hallen bakom köket. Hon öppnade och vips så var det ett skafferi där inne. Perfekt! Det där med att lära känna lägenheten (fast i och med att den är så stor känns det verkligen inte som en lägenhet utan mer som typ en... gigantisk vindsvåning!) gå lite pö om pö (ett minne: så sa alltid den frisör jag gick till när jag var yngre. "Vi tar det lite  pö om pö så ser vi hur det vill sig", sa hon förtröstansfullt medan det ryckte i hennes fingrar att klippa etapper i mitt hår och jag skräckslaget stirrade på mig själv i spegeln).

Nu strövade precis katten kring mina ben, hon gillar mitt rum och att gå runt och nosa på allting. Nervös är hon, men hon litar lite mer på mig för varje gång jag gosar lite med henne. Precis var hon här och lekte med tassarna i luften på jakt efter något osynligt. Varning! Detta kan bli mer och mer kattblogg, fruktar jag.

LAYOUT

Hej allihopa!

Jag försöker förgäves att få bloggen att se lite snygg ut. Det började väl ganska bra med en fin header och ett litet självgjort Fernsehturm nere i högra spalten men sedan tog det stopp.

Jag vill:
- få bilderna lika breda oavsett om de är på högkant eller bredkant (?), och dessutom få dem så att de matchar brödtextens bredd,
- göra den lilla rutan där man kan dela inlägget och se hur många kommentarer som skrivits vit och inte, grå som den är nu,
- fixa högerspalten lite så att den ser snygg ut (lite vagt uttryckt, jag vet).

Och! Det viktigaste av allt - bilderna. Det ska gå snabbt och enkelt att skriva ett inlägg och lägga till några bilder. Blogger tycks inte ha förstått detta. I alla år har jag tänkt att "neeej, nästa gång jag bloggar igen så får det banne mig bli på ett annat domän", något som jag dock inte har hållit än så länge. Varje gång jag försöker lägga till bilder blir jag lika frustrerad. Plötsligt blir texten en hyperlänk, eller så hoppar allting utan att jag gjort något, eller så blir det tusen enter i det färdiga inlägget av någon anledning. Någon som lyckats klara av det?

Jag har utgått från en mall i bloggverktyget men sedan justerat och lagt till lite själv. Är det någon som är haj på sådant här och vet hur jag kan göra?

Tack!

STÄLLER KLOCKAN PÅ 04:45 FÖR VÄCKNING IMORGON.

ALOHA RUMMET!

Jag har ett WG-rum!

Det första jag tänkte när jag återsåg rummet var att det var större än vad jag kom ihåg det från visningen i tisdags, vilket inte är helt fel. En 12 kvadratmeter stor fristad med utsikt mot innergårdens murgröna.

WGt jag bor i ligger i norra Prenzl, inte riktigt vid samma hoods som innan alltså men bra ändå. Först tänkte jag att jag har ju redan "gjort" Prenzlauer Berg och hade hellre lust att bo någon annanstans, men det här är bra ändå och med lite S- och U-bahn är jag snabbt borta om andan faller på. Som mest är vi åtta personer som bor här - två familjer och tre studenter - men just nu är vi endast tre. Kollektivet har funnits i åtta år nu, det är coolt att se någon som verkligen genomför hela denna kollektivsidéen på riktigt och inte bara under studietiden. Såklart hade det varit najs att bo med bara unga människor också, men detta är fint det med och de jag träffat hittills är jätteschyssta. Eftersom vi är ganska många som bor här är lägenheten också ganska enorm och köket är - köket är helt fantastiskt, tycker jag. Stort och gult med en massa kryddburkar på trähyllor runtom i rummet, och en stor härlig balkong där det odlas tomater. Precis satt jag i köket och lade märke till att de avokado-kärnor som låg i blöt i små glas på fönsterbrädet - de som har läst "Våtmarker" av Charlotte Roche kanske vet vad jag kom att tänka på.

Men okej, nog med strunt och vidare till det jag vet att alla väntar på, los bildos:

Aloha rummet!

Nejmen! Katten var inne och luktade misstänksamt på min packning, hoppade sedan upp i en hylla och stod där och glodde på mig ett tag och sedan, när jag trodde att hon hade lämnat rummet, såg jag en liten svans vifta stilla under sängen. Min nya bästa kompis?

 Hej sovhörnan och byrån och allt krams som inte har packats undan än.

Aldrig utan min "alarm on, alarm on, alarm off"!

Den spännande utsikten från sängen. 

 Från fönstret kan jag kika ned på den fina innergården.

Jag planerar in en IKEA-tripp för att mysa till rummet lite med en ljusslinga och kanske ett litet bord. Det är kul att inreda ju!

VAD NYTT?

Fjärde dagen i Berlin, nej, femte.

Inget internet i lägenheten tvingar mig ut på exkursioner och jag sitter just nu på ett flådigt Mitte-café med gratis wlan. I förrgår gick jag runt i hela Hauptbahnhof utan att hitta någonstans där jag kunde slå mig ned med min dator, vem kom på idéen att inte ha internettillgång på huvudstadens huvudstation?

Nåväl. Mycket har hänt och om kvällarna är jag alldeles slut av alla nya intryck, så som det brukar vara i början av nya saker. I måndags var jag inom jobbet och hade sedan en dust med den tyska byråkratin i jakt på ett Lohnsteuerkarte, efter några nummerlappar på olika ställen och en stunds väntande fixade det sig i alla fall.

I tisdags var en återseendenas dag. Först återsåg jag internet, på samma café som jag är på nu, därefter återsåg jag otippat nog en av Häagen-Dazs'* stamkunder sittandes mitt emot mig på tramen och på kvällen återsåg jag en glimt av Volkspark Friedrichshain ochJulia och Micaela!

I onsdags kollade jag på två WG-rum varav det ena (uthyraren, inte rummet) jag ska försöka få tag på idag och se om det fortfarande är ledigt, och igår hade jag min första dag på jobbet! "Jag har med mig mitt Lohnsteuerkarte!" var det första jag panikslaget sa till chefen (ett charmant första intryck?!), som lugnt svarade att oj, men det tar vi sedan - först är vi glada att du är här!, och gav mig en kaffétermos med mitt namn på. Sådan är stämningen, alla är vänliga och glada - kul! När jag kom hem efter jobbpasset snurrade det i mitt huvud av kassasystem, böcker och alla nya detaljer och rutiner. På kvällen åkte jag sedan till Ung i Berlin och träffade nya och gamla bekantskaper, alltid lika mysigt.

*Ja, Rebecka, en '.