IDAG, DEN TREDJE DAGEN I OKTOBER

Den tredje oktober: Tag der deutschen Einheit, årsdagen av Tysklands återförening.

Dagen då öst mötte väst, samt vice versa, och enades.

Redan igår började firandet med en gratis festival runt Brandenburger Tor. Ett gäng live-artister spelade och turistbåsen där man kan köpa pepparkakshjärtan och en halv meter Bratwurst sattes troget fram. Jag svängde förbi området igår för att mötas av synen av en enorm röd affisch med Coca Colas logga på som förklarade nyss nämnda företag som huvudsponsor av firandet, eller i varje fall av gratisfestivalen. Är det inte en smula ironiskt att just det varumärke som har blivit sinnebilden för västvärldens kapitalism och kommersialism nu står bakom enandet av öst och väst? Det säger väl en del om vilken sida det var som vann den striden.

Att firandet äger rum på den västra sidan av Brandenburger Tor bidrar även det till känslan av att man i och med Tysklands återförenande mest drog in hela den västerländska kulturen i öst men inte gjorde några försök till ett utbyte även från Öst- till Västtyskland.

Jag försöker på intet sätt rättfärdiga diktaturen DDR där bristen på yttrandefrihet dominerade vardagen, men jag kan inte låta bli att undra över om det är detta upprepade ställningstagande (som återkommer i allt från skillnader i lön, arbetslöshet och pension, till fördomar tyskar emellan) till vilken av de två hälfterna som är överlägsen den andra som gör att många forna östtyskar idag sneglar över tidens axel och har en längtan tillbaka till DDR, diktaturen. Det är genom att ignorera en del av det tyska kulturarvet som ostalgin närs och farliga tankar skapas. 

Eller är det kanske inte alls så att det spelar någon roll på vilken sidan av det kända berlinska landmärket som det firas och att detta bara är tankar sprungna ur en inflyttad svensks huvud när hon tror att hon förstått något av den tyska kulturen.

Vad tror ni?