TILLSTÅND, FILM x 2 OCH AVSKEDSMIDDAG

Jag har blivit sjuk. Vaknar genomsvettig i blöta lakan, hostar så att S-Bahn-grannarna kollar snett på mig och lämnar ett lättföljt spår av näsdukar bakom mig vart jag än går. Ja, jag brukar vara konstant förkyld genom hela vinterhalvåret, men jag brukar aldrig bli sjuk på riktigt. Denna vecka är det dessutom extra dumt - hade en massa planer för helgen som var, idag och imorgon skulle jag egentligen ha arbetat, imorgon missar jag dessutom dansen för andra veckan i rad eftersom jag var sjuk även förra veckan, och på onsdag flyttar jag. Suck.
Var idag i alla fall tvungen att ta en till runda i kampen med (mot?) den tyska byråkratin. Efter mycket om och men lyckades jag uträtta det jag behövde, men tips för den som har detta besvär framför sig:

medtag: tålamod!

medtag inte: feber.

Något jag i alla fall kunnat göra de senaste dagarna är att kolla på film! Såg i lördags Nichts als Gespenster, filmatiseringen av Judith Hermanns novellsamling med samma namn (plus en novell från hennes debut Sommerhaus, später). Rekommenderas varmt! Var spänd på om det skulle gå att filmatisera Hermanns långsamma, iakttagande och nästan drömska prosa - men det har regissören, Martin Gypkens, lyckats jättebra med! Lagom mycket dialog (i boken finns där nästan ingen) och fantastiskt vackert filmat. För den som är intresserad av tysk film - se!

Igår såg jag Tomorrow When The War Began, också det en bokfilmatisering, av första delen i John Marsdens serie ungdomsböcker. Dessa böcker var mina absoluta favoriter när jag var tretton fjorton femton och jag har läst dem flera gånger om, så jag hade höga förhoppningar om filmen (plus att allt där det talas Aussie English får pluspoäng), men tyvärr blev det platt fall. Kändes inte det minsta äkta, det var som att de gjort det hela till en amerikansk ungdomsserie (som också kan vara bra, men ni fattar...), samma filter låg över bilden hela tiden och det kändes bara plastigt. Dessutom smärtar det mig att karaktärerna i filmen är så himla stereotypa, nu känns det som att någon krossat mitt barndomsbokhjärta, var det så klischéeigt i böckerna också? Snyft.

Igår hade vi i WGt bestämt att vi skulle ha avskedsmiddag för mig och jag hade egentligen tänkt laga mat åt alla, men de andra gjorde det åt mig eftersom jag var så febrig. Trots yrsel och annat otrevligt så var det i alla fall väldigt fint att sitta där med dem! Berättade lite, skrattade lite, myste lite, trevligt liv helt enkelt. Även om det känns väldigt bra att flytta till ett nytt WG och ett nytt område så kommer jag att sakna detta fina.