I söndags var jag med Anna och Elin på KW Berlin och kollade på utställningen "Seeing is believing" där olika konstnärer visade verk som på ett eller annat sätt kretsade kring hur vi uppfattar sanningen beroende på vilken (mestadels visuell) information vi får om den. KW Berlin har jag inte hört talas om innan men en snabb sökning visade att det har funnits sedan åtminstone 1996.
Utställningen tog plats på fyra våningar med ett par konstnärers verk på varje våning och det tillhörande programbladet tyckte jag var på en bra nivå, varken fördummande eller nedlåtande överlägset utan på ett sätt som utgick från att besökaren var intresserad och klok men som ändå var pedagogiskt.
Tyvärr hann vi inte besöka alla våningarna innan museet stängde men det vi hann med (ungefär hälften) gav mig ett positivt intryck av KW Berlin och väckte många tankar och frågor kring sanning, vad är sanningen och hur kan man förmedla den. Och kanske framförallt reflekterar utställningen kring den maskerade sanningen, om hur mycket sanning som ryms i sanningen när den inte visas i sin helhet.
Ett tips!
Det är låter kolossalt intermedialt och akademiskt!! Vi får väl ta tipset på allvar när vi hälsar på dig på höstlovet. Boka in oss (Thomas, pappa och mig) då!
SvaraRaderaHerzlichst,
deine Mama