Ju längre jag är här, desto mindre blir Berlin.
Häromveckan satt jag på S-Bahn och tittade upp - där satt Milja. Några dagar senare var jag och simmade och ser ett stort rött hår i bassängen - hej du, Riccarda! I onsdags tog Micaela med mig till ett språkcafé där det visar sig att men hej, dig känner ju jag igen. Idag vid Görli (Görlitzer Baaaahnhof) sprang jag på Julia som var på väg till jobbet och en halvtimme senare träffade jag återigen på Riccarda, denna gång vid Eberswalder Strasse.
Det är alltid trevligt att stöta på folk men jag hade aldrig kunnat tro att det skulle hända så ofta i denna miljonstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar